Systematiskt brandskyddsarbete, eller SBA som det ofta förkortas, är ett begrepp som dyker upp allt oftare i samtal om brandsäkerhet. För den oinvigde kan det låta som ännu ett krångligt regelverk att sätta sig in i, men i grunden handlar SBA om något ganska enkelt: att brandskydd ska fungera i praktiken, inte bara på papperet.
Bakgrunden till SBA är lätt att förstå. Genom åren har många allvarliga bränder kunnat härledas till samma grundproblem – att brandskyddsåtgärder funnits dokumenterade men inte efterlevts i vardagen. Släckutrustning har inte kontrollerats, utrymningsvägar har blockerats och personal har inte vetat hur de ska agera när det väl brinner. Mot den bakgrunden infördes krav på ett mer systematiskt arbetssätt.
Idag är SBA reglerat i lagstiftningen, närmare bestämt i lagen om skydd mot olyckor. Där framgår att ägare eller nyttjanderättshavare till byggnader eller anläggningar ansvarar för att vidta de åtgärder som behövs för att förebygga brand och för att hindra eller begränsa skador vid brand. Det räcker alltså inte med att installera brandlarm och sprinklers – någon måste också se till att allt fungerar som det ska, hela tiden.
Ett systematiskt brandskyddsarbete bygger på fyra grundpelare: ansvar, rutiner, dokumentation och uppföljning. Först måste det vara tydligt vem som gör vad. I en mindre verksamhet kan det vara ägaren själv som har huvudansvaret, medan det i större organisationer ofta finns särskilda brandskyddsansvariga på olika nivåer. Oavsett storlek måste ansvarsfördelningen vara känd av alla berörda.
Rutinerna handlar om det dagliga arbetet. Hur ofta ska utrymningsvägar kontrolleras? När ska brandlarmet testas? Vad gör en anställd som upptäcker en brand? Sådana frågor måste besvaras och beskrivas på ett sätt som gör att alla förstår och kan följa instruktionerna. Rutinerna ska vara anpassade efter verksamhetens art och storlek – en skola har andra behov än ett industrikt lager, och en hotellverksamhet ställer helt andra krav än en kontorsarbetsplats.
Dokumentationen är ofta den del som upplevs som mest betungande, men den fyller en viktig funktion. Genom att skriva ner hur brandskyddet är organiserat, vilka risker som finns och vilka åtgärder som vidtagits skapas både tydlighet och spårbarhet. Dokumentationen gör det också möjligt att vid en eventuell tillsyn från räddningstjänsten visa att verksamheten tar sitt ansvar på allvar. Lika viktigt som att skapa dokumentationen är dock att hålla den levande – en pärm som samlar damm i ett arkivskåp har inget värde när det verkligen gäller.
Uppföljning är den fjärde pelaren och kanske den mest försummade. Det räcker inte att en gång om året gå igenom brandskyddet och sedan utgå från att allt är frid och fröjd. Verksamheter förändras, personal byts ut, nya maskiner installeras, lokaler byggs om. Allt detta påverkar brandrisken och måste fångas upp i det löpande arbetet. Regelbundna brandskyddskontroller, utbildningsinsatser och utvärderingar av inträffade tillbud är centrala delar av uppföljningen.
En vanlig missuppfattning är att SBA bara handlar om att undvika böter eller dåliga inspektionsresultat. I själva verket handlar det om betydligt mer än så. Ett välfungerande systematiskt brandskyddsarbete skyddar inte bara byggnader och inventarier – det skyddar människor. Det handlar om att de som vistas i verksamheten ska kunna ta sig ut om olyckan är framme, och om att räddningstjänsten ska ges bästa möjliga förutsättningar att göra sitt jobb.
För många företag och organisationer kan det vara svårt att veta var man ska börja. Det finns dock gott om hjälp att få. De flesta räddningstjänster erbjuder vägledning och utbildning, och det finns konsulter som specialiserat sig på att hjälpa verksamheter att komma igång med sitt systematiska brandskyddsarbete. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, har dessutom tagit fram omfattande vägledningsmaterial som är fritt tillgängligt.
Det viktigaste är att komma igång. Att vänta med brandskyddet tills det händer något är alltid för sent. Ett systematiskt brandskyddsarbete behöver inte vara perfekt från början – det viktiga är att det finns, att det används och att det hela tiden blir bättre. För när larmet väl går, mitt i natten eller en vanlig tisdag eftermiddag, är det för sent att börja fundera på vem som skulle ha kollat brandsläckarna. Då är det bara det förberedda arbetet som räknas.