Det började så oskyldigt. Ett litet radhus med en gräsmatta stor som en handduk. En gräsklippare man skjuter framför sig, en häcksax på batteri, en röjsnöre för kanterna. Mer behövdes inte. Sen kom villan. Och tomten. Och plötsligt stod man där med en gräsmatta stor som en fotbollsplan, häckar som sträckte sig längs hela tomtgränsen och en insikt om att trädgårdsmaskiner är en betydligt större värld än man någonsin kunnat föreställa sig.
För den som aldrig ägt en ordentlig tomt är det lätt att tro att en gräsklippare är en gräsklippare, eller att en grönytemaskin är likadan som en annan. Inget kan vara mer fel. Det finns handgräsklippare, åkgräsklippare, robotgräsklippare, klippare med uppsamling, klippare med bioklipp, klippare för slänt, klippare för plan mark. Och prisskillnaderna är lika stora som funktionerna. Från några tusenlappar till summor som skulle kunna finansiera en mindre semester.
Själv gjorde jag misstaget att köpa för lite. En vanlig handgräsklippare från ett välkänt märke, tänkte jag, det räcker. Det gjorde det inte. Första gången gräset vuxit sig långt efter en regnig vecka fick jag gå tre gånger över samma yta för att det skulle bli jämnt. Klipparen satt igen, gräset fastnade, och efter en timme hade jag knappt hunnit med halva tomten. Då var jag redan svettig, irriterad och redo att ge upp.
Lösningen blev en åkgräsklippare. Inte den största, inte den dyraste, men en rejäl maskin med tillräcklig motorstyrka för att ta sig uppför backarna utan att protestera. Skillnaden var som natt och dag. Plötsligt var gräsklippning något jag nästan såg fram emot. En halvtimme på maskinen, solen i ansiktet, och hela tomten var klar. Jag kunde till och med ta med mig en kopp kaffe i mugghållaren. Det var lyx på en helt ny nivå.
Men gräsklipparen var bara början. Häckarna krävde sitt. Den lilla batterisaxen som fungerat fint i radhuset tog slut efter tio minuter i den första häcken. Att klippa hela tomtgränsen skulle krävt fyra batteribyten och en heldag. Istället blev det en bensindriven häcksax med tillräcklig kraft för att ta sig igenom grenar tumstjocka. Den låter som ett mindre flygplan, men den gör jobbet på en bråkdel av tiden.
Röjsnöret är en annan historia. Första året försökte jag hålla kanterna med en vanlig trimmer. Det gick, men det tog tid. Andra året köpte jag en kraftigare modell med skärblad för de riktigt envisa områdena där gräset växer som mest. Tredje året kompletterade jag med en smalare trimmer för att komma åt precis vid stenkanter och rabatter. Det är en dyr väg att gå, att successivt uppgradera, men det är också en läroprocess. Man lär sig vad man behöver genom att först ha för lite.
Lövblåsen var något jag länge såg som en onödig lyxpryl. Varför inte bara kratta? För att det tar fem gånger längre tid, och för att ryggen inte håller i längden. Numera har jag en lövblås som både blåser och suger, som kan mala ner löven till kompostmaterial och spara mig timmar varje höst. Den hänger i garaget, redo att användas, och varje gång jag plockar fram den tänker jag på alla år jag krattade som en dåre.
Sen har vi snöslungan. Den kom efter första vintern i huset, när jag insåg att uppfarten var femtio meter lång och snön föll som mest i januari. Att skotta för hand skulle ta en timme varje morgon. Med snöslungan är det gjort på tio minuter, och jag är varm istället för genomfrusen när jag sätter mig i bilen för att åka till jobbet. Det är en av de bästa investeringarna jag gjort.
Alla dessa maskiner kräver dock sitt. De ska servas, rengöras, förvaras rätt. Bensinen ska vara färsk, oljan ska bytas, knivar ska slipas. Det är en påminnelse om att trädgårdsmaskiner inte bara är verktyg utan också ett åtagande. Försummar man dem straffar de sig, oftast när man behöver dem som mest.
Men när allt fungerar, när gräsmattan är nyklippt, häckarna formade, kanterna skarpa och snön bortröjd, då infinner sig en belåtenhet som är svår att beskriva. Det är din tomt, ditt arbete, dina maskiner som gjort det möjligt. Och du vet att nästa helg, när gräset vuxit lite igen, kommer du att göra om alltihop. För det är så det är att äga en trädgård. Ett evigt kretslopp av växande, klippande, röjande och längtan efter att få göra det igen.
Och maskinerna, de står där i garaget och väntar. Redo för nästa runda.